22 mars 2012
Tänkte att jag skulle försöka mig på det här med att skriva av mig lite här igen. Jag har faktiskt en hel del tankar som snurrar runt i huvudet, och då kan det ju vara ganska skönt att ha någonstanns att göra sig av med dem, få de nerskrivna och antingen släppa eller fundera vidare över dem. Sen är det ju ganska roligt att dela med sig av vad man gör om dagarna, speciellt när man bor ganska långt ifrån släkt och vänner och kanske inte pratar med dem varje dag. Då kan ni ju bara kika in här så ser ni vad jag har för mig om dagarna, toppen!
Tillbaka till tankesnurret. En tanke som slog mig alldeles nyss när jag låg på soffan och kollade på tv var hur enormt jobbigt det är med föräldrar som tävlar om hur bra deras barn är. De kan låta typ så här: "Min dotter har redan fått sin första tand, har inte din son det?", "Va, har hon inte börjat krypa än? Det gjorde ju Maja för länge sen!", "Ja men min son vände sig från rygg till mage alldeles själv när han bara var si och så gammal!", "Nämen börja prata, det gjorde Gustav för flera veckor sedan. Har inte August sagt något än? Inte ett enda ord? Hm."
Jaha, so what? Självklart ska väl föräldrar få vara stolta över sina små parvlar när de gör nya framsteg i sin utveckling, men måste man skryta om det och tävla mot andra föräldrar och deras barn? Om man hela tiden jämför sitt barn med andras, vad sänder man då för signaler till barnet? Att det finns människor som kan delas in i bättre och sämre? Är det så vi vill att våra barn ska tänka om andra människor, att de är bättre/sämre än andra? Nej, det vill då inte jag i alla fall. Jag menar, bara för att ett barn inte börjar krypa eller få tänder vid en viss ålder så betyder det inte att ungen är mindre värd än de andra barnen. Bara för att ett barn inte börjar skratta eller säger sitt första ord eller liknande vid en viss ålder så betyder det ju inte att ungen aldrig någonsin i sitt liv kommer att göra det. Låt barnen själva ta den tid de behöver till att utvecklas och växa och bilda sina alldeles egna speciella personligheter. Vissa barn behöver mer tid än andra, de kan behöva observera och ta in sin omvärld en liten stund längre än vad andra barn kanske behöver göra innan de börjar utforska den ordentligt. Stressa och hetsa inte barnen till något de inte är och inte vill vara. Det är något jag kommer ha i åtanke när jag i framtiden får barn (om jag nu kommer få barn, jag hoppas ju, så jag får väl hålla tummarna för det), att alla människor är olika och att man inte ska jämföra sig med andra. Alla är vi bra på våra egna lilla vis!
Det var allt jag hade för den här gången. Nu blir det att återgå till soffhäng och tvtittande.
♥
Tillbaka till tankesnurret. En tanke som slog mig alldeles nyss när jag låg på soffan och kollade på tv var hur enormt jobbigt det är med föräldrar som tävlar om hur bra deras barn är. De kan låta typ så här: "Min dotter har redan fått sin första tand, har inte din son det?", "Va, har hon inte börjat krypa än? Det gjorde ju Maja för länge sen!", "Ja men min son vände sig från rygg till mage alldeles själv när han bara var si och så gammal!", "Nämen börja prata, det gjorde Gustav för flera veckor sedan. Har inte August sagt något än? Inte ett enda ord? Hm."
Jaha, so what? Självklart ska väl föräldrar få vara stolta över sina små parvlar när de gör nya framsteg i sin utveckling, men måste man skryta om det och tävla mot andra föräldrar och deras barn? Om man hela tiden jämför sitt barn med andras, vad sänder man då för signaler till barnet? Att det finns människor som kan delas in i bättre och sämre? Är det så vi vill att våra barn ska tänka om andra människor, att de är bättre/sämre än andra? Nej, det vill då inte jag i alla fall. Jag menar, bara för att ett barn inte börjar krypa eller få tänder vid en viss ålder så betyder det inte att ungen är mindre värd än de andra barnen. Bara för att ett barn inte börjar skratta eller säger sitt första ord eller liknande vid en viss ålder så betyder det ju inte att ungen aldrig någonsin i sitt liv kommer att göra det. Låt barnen själva ta den tid de behöver till att utvecklas och växa och bilda sina alldeles egna speciella personligheter. Vissa barn behöver mer tid än andra, de kan behöva observera och ta in sin omvärld en liten stund längre än vad andra barn kanske behöver göra innan de börjar utforska den ordentligt. Stressa och hetsa inte barnen till något de inte är och inte vill vara. Det är något jag kommer ha i åtanke när jag i framtiden får barn (om jag nu kommer få barn, jag hoppas ju, så jag får väl hålla tummarna för det), att alla människor är olika och att man inte ska jämföra sig med andra. Alla är vi bra på våra egna lilla vis!
Det var allt jag hade för den här gången. Nu blir det att återgå till soffhäng och tvtittande.
♥
Kommentarer
Trackback